Nu föreslår skolminister Lotta Edholm särskilda yrkesskolor för dem som inte har betyg för att komma in på gymnasiet. Där ska de samlas som har så många F i sitt slutbetyg att de är underkända och inte kommer vidare. Det finns en uppenbar risk att de känner sig förvisade till utanförskap – av betyget F som i ordet Förvisning.
Vi vet att det är en stor risk att hamna i utanförskap i livet för dem som inte har gått gymnasiet. Det är enastående viktigt att se till att unga inte slås ut redan efter grundskolan.
Det kan vara en av flera förklaringar till att andelen elever som uppnår högsta betyg har ökat år för år
Det är därför betyget F måste diskuteras – huruvida det ska vara kvar eller inte. F betyder underkänt och infördes när Jan Björklund var skolminister 2011. Betygsstegen blev då fler. Det nuvarande betygssystemet föregicks av ett system med tre steg på grundskolan; godkänt, väl godkänt, mycket väl godkänt. Men stegen var alltför omfattande och lärare praktiserade alltid en egen, utökad skala genom att sätta ”plus” och ”minus” framför stegen.
Detta uppfattades som orättvist - att en elev som hade ”svagt” MVG fick samma betyg som en som hade ”starkt” MVG. Det gick även att följa en betygsinflation från systemets införande 1994: antal MVG ökade för varje år.
Konkurrensen mellan eleverna skulle dock försvinna, genom att ”varje elev skulle ges möjlighet att nå så högt betyg som möjligt”. Detta uppfattas inte sällan av elever – och deras föräldrar som en rättighet att nå höga betyg, vilket ökat stressen hos elever och lärare. Det kan vara en av flera förklaringar till att andelen elever som uppnår högsta betyg har ökat år för år, vilket vi kallar för betygsinflation.
Betygsinflationen skylls på friskolorna. Att de trissat upp sina betyg, för att locka elever om god ”betygsförädling” och därmed erbjuda bättre chanser att komma in på högre utbildningar. Detta har bekräftats i viss utsträckning, men även skolor med kommunal huvudman uppvisar betygsinflation med åren. Betygsnivåerna har höjts överallt, utan att kunskaperna ökat i samma omfattning.
Det var ett betygssystem som inte drev fram en ständig ökning av de höga betygen
Det finns något viktigt att lära när det gäller betygssystemets utformning genom att se ytterligare tillbaka i tiden: Mellan åren 1962 och 1994 tillämpades det relativa betygssystemet med en skala om 1–5. Det övergavs med motiveringen att det skapade konkurrens mellan eleverna om betygen, när de fördelades efter den så kallade normalfördelningskurvan. Som rättesnöre för betygsättningen användes centralprov och det saknades betygskriterier. Undervisningens innehåll var väl definierat för varje årskurs. Det var ett betygssystem som inte drev fram en ständig ökning av de höga betygen.
Jag blir alltmer övertygad om att det är tid att återupprätta det relativa betygssystemet framför allt därför att det framstår som det mest rättvisa. Enskilda skolor kan inte ge höga betyg som saknar grund i elevernas kunnande. Då spelar det ingen roll vilken skola man går på – den enskilde eleven har samma möjligheter som andra att komma vidare från grundskolan till gymnasiet. Jag tror att det skulle eliminera en del stress bland eleverna, vilket är ett ökande problem idag. Kanske är det helt enkelt dags att förpassa dagens tillkrånglade, inflationsdrabbade och överbelastade betygssystem till skräpkorgen.
Det är dags att skapa ett betygssystem som inte underkänner unga människor för resten av livet.
