Förslaget kom från kommuninvånare som är oroliga för kärnvapenhotet, som ju ökar genom Sveriges eventuella Natointräde. Förslaget avslogs med 23 röster emot och 17 för. De som röstade emot anser att det inte är en kommunal fråga. Medan de som röstade för ansåg att eftersom hela kommunens befolkning kan komma att drabbas svårt borde frågan kunna betraktas även som lokal, och att det vore bra att låta kommunstyrelsen bereda förslaget.
De som röstade för förslaget menar att kommunen utan risk kan rösta för att bli en kärnvapenfri kommun, som inte tillåter att kärnvapen transporteras eller förvaras på kommunens mark eller att fartyg lastade med kärnvapen får angöra kommunens hamnar.
Om någon anser att det ligger utanför kommunens befogenheter kan den överklaga och på så sätt kan vi få beslutet juridiskt prövat. Förslagsställarnas utgångspunkt är att det är kommunens uppgift att skydda sina invånare från faror och hot och att det extrema hot som kärnvapen utgör har tillkommit sen kommunallagen skrevs. Kommunallagen är dessutom ganska allmänt skriven och vad en kommun får eller inte får göra utvecklas i första hand genom praxis, dvs när beslut tas och överklagas så att vi får domar.
En dom i Högsta Förvaltningsdomstolen blir vägledande. Både vägledande domar och lagar ändras när de blir föråldrade. Ju fler kommuner, där frågan om rätten att besluta om förbud mot kärnvapen på kommunal mark aktualiseras, desto starkare blir incitamentet att förändra lagen så att kommunerna får rätt att besluta i denna livsviktiga fråga.
Lena Jarlöv och Eli Tistelö, Bottna för Fred, Gerlesborg
