USA har intervenerat i främmande land över 500 gånger under sin drygt 250-åriga historia och den militära aggressionen har inte minskat med åren. Mellan 1990 och 2018 genomförde USA 130 interventioner, dvs i genomsnitt 4,6 per år! ( Frida Stranne och Trita Parsi, Illusionen om den amerikanska freden, 2023, sid 17). Det finns inga tecken på att USA kommer att ge upp sin ambition att förbli en ohotad supermakt. Många bedömare ser till exempel en väpnad konflikt med Kina om Taiwan under de nämaste åren som ganska sannolik. Och i Arktis ökar spänningarna.
Om riksdagen godkänner DCA-avtalet, Defence Cooperation Agreement, vilket väntas ske den 18 juni, kommer det att finnas amerikanska baser som suveränt förfogar över svenska markområden och där lagrar vapen och annan krigsutrustning och hyser väpnade trupper. Givetvis kan USA använda dessa baser som uppmarschområden för krigshandlingar mot fiender utanför Sverige – vad skulle de annars ha dem till?
Men därmed sker också krigshandlingar på svensk mark, som Sverige inte kan friskriva sig från. USA:s krig blir våra krig, USA:s fiender blir våra fiender. Sverige blir en självklar måltavla. Finns här kärnvapen blir vi de första som drabbas av en fiende som väljer att själv använda kärnvapen. Och dagens ”små taktiska” kärnvapen har flera gånger större sprängkraft än den bomb som ödelade Hisroshisma.
Kommer verkligen en majoritet av Sveriges riksdagsledamöter att rösta ja till detta scenario?
Lena Jarlöv, arkitekt
Hamburgsund
LÄS OCKSÅ: DCA-avtalet ökar säkerheten i Norden
