Det var på ett demensboende i Göteborg och jag skulle göra reportage om dans som del i vården. Det kändes som att bevittna ett mirakel.
Det är också åtskilliga år sedan jag såg glädjen i min mammas kropp när hon stod på vändplatsen längst ut på Saltö med ansiktet vänt mot havet i väster och lyckan fick henne att börja gunga höfterna som i dans. I mig uppstod ren och skär lycka.
Räkna inte ut den som har en demenssjukdom! Det finns så mycket av personens kärna kvar därinne, men inkapslat och tilltrasslat och svårt att nå, både för dem själva och för omvärlden.
Nu ger Halden sina demenssjuka invånare en väg som kan leda till miraklen. I ett samarbete mellan Opera Østfold, frivilligcentralen, Halden vidergående skole och kommunen startar en gratis demenskör, berättar Halden Arbeiderblad. Operan tog kontakt med kommunen och det visade sig att idén hade grott från frö till liten planta på bägge håll. Nu ska den slå ut i blom.
Bakgrunden är ett program i norsk tv som tydligen lett till något som kan liknas vid en folkrörelse kring körer för demenssjuka. I Halden gäller erbjudandet dem som är i en tidig fas av sjukdomen, gärna vill sjunga, kan stå på en scen och fortfarande bor hemma.
Räkna inte ut den som har en demenssjukdom!
Ambitionerna är höga. Det ska bli offentlig konsert och medverkan under årets Operafestival, enligt Haldentidningens intervju med operachefen.
En bra början, också för att bryta ned fördomar och tabun kring demens hos en större allmänhet. Men – för de demenssjukas skull – varför inte fortsätta? Jag tänker på damen på äldreboendet i Göteborg igen. Sång, musik och rörelse är en nyckel in till personen också i mycket senare faser av sjukdom. Kanske än mer då, när talet kan ha börjat svikta. Den som haft med demenssjuka att göra vet att en person som börjat förlora sin uttrycksförmåga plötsligt får språket tillbaka om hen får sjunga med i en välbekant sång från förr.
En ny minnesbild flyter upp i tanken
Det här skriver jag förstås inte med tanke på just Halden. För om Norge har startat en folkrörelse av demenskörer kan väl Sverige också? Strömstad har ju för övrigt också en opera, om än i mera blygsam form än Opera Østfold. Operan som bland annat ligger bakom de stora föreställningarna på Fredriksten vartannat år är en etablerad institution med status som distriktsopera och statligt stöd. Strömstadsoperan är en ideell förening. Men idén kan vara till för alla. Det behövs ju för övrigt inte en opera för att äldre personer och deras anhöriga ska kunna sjunga i kör. Däremot tror jag det är en fördel om det finns yrkeskunnande med i bilden.
Dement eller inte, sådant är förlösande
En ny minnesbild flyter upp i tanken. Den av hur Mia Gunberg, folkmusiker i Grebbestad, också använt insikten i musikens betydelse i äldreomsorgen. Under en tid erbjöd hon hemma hos-besök hos äldre där hon spelade och sjöng med dem. Dement eller inte, sådant är förlösande, jagar bort ensamhet, får livsandar att flöda. Dansar men litet till så blir det ännu bättre, eftersom rörelse precis som musik och poesi tar sig fram på andra vägar än språkligt, logiskt tänkande, ofta som genvägar till känslor och minnen.
Vård- och omsorgspersonal är arbetsbelastad. Jag vet. Men med samarbete och ideell stöttning kan mycket ske. Så kulturvärlden, anhöriga, kommuner, studieförbund, eldsjälar, kompisar – stäm upp!
