Det var ett litet hus där Galärvägen tog slut, där det en gång bodde en trångbodd stenhuggarfamilj med utsikt över Idefjorden vid Hällesmörk. Det fanns ett äldre grannpar, sedan var det ett par kilometer genom skogen till nästa mänskliga aktivitet. Släkten på pappas sida bodde i Näsinge, med Sundby som släktgård där mina farföräldrar bodde. Där växte jag upp på 80-talet, innan mina föräldrar skilde sig och jag och min bror följde med mamma till Orust.
25 år senare var jag tillbaka. Som nybliven tvåbarnspappa hade jag fått ett jobb som reporter på Strömstads Tidning och flyttlasset gick från Visby i slutet av februari 2013. På den tiden låg tidningens redaktion i Gamla kvarnen vid Strömsån, där numera Chattis blommor huserar. Kerstin Karlsson var chefredaktör, Erling Karlsson var nyhetschef och jag avlöste Åke Nilsson som gick i pension.
En superlokal fråga inledde alltså mina tio åren på tidningen, och så har det fortsatt
Mitt första uppdrag på tidningen handlade om skärtorsdagen, denna norska festdag i Strömstad – skulle man i år låta trafiken gå genom centrum eller inte? En oppositionspolitiker var för att man skulle släppa på trafiken och låta de öldrickande norska ungdomarna cruisa längs Södra Hamngatan. Politikern som satt som ordförande i tekniska nämnden var av motsatt uppfattning och tyckte inte att man skulle ändra på den rådande ordningen.
En superlokal fråga inledde alltså mina tio åren på tidningen, och så har det fortsatt genom de följande åren som reporter, och sedan som nyhetschef sedan 2017. För invånarna i norra Bohuslän är Strömstads Tidning av yttersta vikt för att få information, nyheter och granskningar av vad som pågår på det lokala planet. Och ingenting tyder på att behovet av och intresset för detta minskar – det är glädjande att vårt läsarantal ökat markant de senaste åren så att vi i dag har fler läsare än för tio år sedan.
Under mina tio år i Strömstad har jag stötts och blötts med alla och envar, känns det som. Den stora majoriteten av alla möten har varit positiva och det är kul att känna att man har gjort en insats för invånarna. Jag tror mycket på lokaljournalistiken och är övertygad om att den kommer att överleva även i en tid då traditionella mediers journalistik riskerar att trängas undan av de snabba, känslostyrda sociala medierna.
Nu är det dags att gå vidare i livet och flyttlasset går ner till Skåne
Jag och mina kolleger har jobbat stenhårt för att ge läsarna god lokal journalistik genom åren, och jag hoppas att alla kan se att ”säcken” är full.
Nu är det dags att gå vidare i livet och flyttlasset går ner till Skåne med familjen i sommar där ett annat journalistjobb nu väntar. Jag lämnar över rodret med tillförsikt, övertygad om att mina kolleger kommer att fortsätta det energiska arbetet som vi tillsammans gjort. Vi ger oss aldrig, som jag brukar säga.
Släktgården i Sundby står nu tom efter att både farmor och farfar gått bort med några års mellanrum. Vem som ska ta över och under vilka former är en öppen fråga. Huset i Hällesmörk där jag växte upp är numera ett fritidshus, ombyggt till oigenkännlighet. Men Näsingeslätten, skogen och fjorden ligger kvar och även när jag befinner mig någon helt annanstans i livet kommer de alltid att fortsätta finnas kvar i mig.
Tack till alla mina medarbetare, läsare, intervjupersoner, källor, kontakter och vanligt hyggligt folk genom de här åren i Strömstad. Ha en fin sommar!
