Under flera månader har en reporter från TV4 wallraffat på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning. Det som avslöjas i programmet Kalla Fakta är verkligen häpnadsväckande. Vi vet nu att partiet använder anonyma konton och administrerar Facebook-grupper utan att redovisa att bakom inläggen finns personer som är anställda av ett politiskt parti.
Partiledare Jimmie Åkesson har försvarat allt som partiet har gjort på kommunikationsavdelningen. Han menar att dessa konton och grupper inte ägnat sig åt att sprida direkta lögner. Däremot har kontona spridit elak satir om meningsmotståndare, vilket enligt honom är helt legitimt.
Att Åkesson med sådan hetta går i försvar kan förklaras med att han som chef gör vad många ledarskapsböcker rekommenderar: Backa din personal när de är utsatta för yttre tryck, kritiken tar man internt. Åkesson har dessutom inget att vinna på att be om ursäkt för något avslöjande från vad som kallas mainstream-media. Bland SD:s medlemmar och sympatisörer kan wallraffandet tvärtom förstärka bilden av partiets utsatthet. ”Vi är så farliga för etablissemanget att vi till och med blir utsatta för spioneri” kan man resonera.
När det gäller opinionen kan SD skaka av sig den senaste skandalen lika lätt som partiet skakat av sig alla de andra. Oavsett vad som händer inom partiet – som en fullmäktigeledamot med ”Adolf”-tatuering – verkar inte förtroendet rubbas bland SD:s sympatisörer.
Det svåra för SD med Kalla Faktas avslöjande är relationen till de andra Tidöpartierna. Samtalsklimatet inom regeringsunderlaget torde vara på en bottennivå.
Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna kan nog tåla både kritik och satir, om man vet var den kommer ifrån. Det allvarliga är att SD-anställa på arbetstid har skapat och delat material med okänd avsändare. Inte minst torde fokuset på att attackera Alice Teodorescu Måwe (KD), som framkommit i reportaget, vara svårt att förlåta. Kommunikationsavdelningens nätkrigande har troligen orsakat allvarlig skada för partiets riksdagskansli som ska genomföra politik tillsammans med regeringen.
De övriga partiernas upprördhet består i att de faktiskt inte använder samma metoder som SD. När SVT:s rapport ställer den raka frågan till alla partier om man använder konton där partikopplingen inte rakt framgår är SD det enda partiet som svarar ja på frågan. Dessutom svarar SD ja på frågan om man anlitar influencers utan att det framgår att partiet är avsändare av budskapet. Det är detta som är kärnfrågan.
SD kan nu ha fastnat i en rävsax som de gillrat åt sig själva. Partiet har byggt sin bas och inflytande genom att vara först och störst på sociala medier. Att partiet har både anställda och engagerade medlemmar som ägnar en förvånansvärt stor del av dygnets vakna timmar till så kallat nätkrigande har tjänat dem väl. Men när så mycket material riktar kritiken mot regeringspartierna är det föga förvånande att partisekreterarna satt i krismöte under torsdagen. SD säger nu att partiet ska ”mjuka upp tonaliteten”, vilket är den minimalaste av reträtter. De övriga Tidöpartierna kan nog kräva mer än så för att samarbetet ska fortsätta.
LÄS MER:SD-konton: Särskilt stort ansvar för öppenhet
LÄS MER:TV4: SD massproducerar vilseledande information
LÄS MER:Statsministern: SD måste svara på alla frågor
LÄS MER:Trollarmén kunde inte skydda SD från att bli trollade
LÄS MER:Busch: Åkesson behöver "städa"
LÄS MER:Statsministern: SD måste svara på alla frågor
LÄS MER:Därför är SD-trollen ett hot mot demokratin
