Kyrkans centrala budskap är, och borde i alla lägen vara, kärleksbudskapet, med allas lika värde i förgrunden. Det var ju detta Jesus ständigt lyfte fram i sina möten med medmänniskorna. Kyrkan borde stå längst fram med regnbågsfanan vajande, och inte komma med fariseiska pekpinnar. Och det gör den också!
LÄS MER:Kyrkoherden får kritik för uttalande om "parader"
Kyrkan har en tydlig riktning och vilja att arbeta för inkluderande, vilket beslutats om i Kyrkomötet 2013, då man antagit att varje församling bör Regnbågscertifieras. För detta finns utarbetade planer att arbeta med ute i församlingarna. Att jobba konkret med dessa frågor kan då förhoppningsvis leda till att vi ser varandra med en vidare blick och ett inkluderande i alla sammanhang, förbi kön, sexuell läggning, bakgrund, utbildning, status, för att bara se människan – ecce homo. Detta borde vara självklart, särskilt inom kyrkan!
För mig består kyrkan till största delen av gemenskap – gemenskap i möten med människor, om det så är i körarbetet med stora och små, stora konserter med fyllda kyrkor, att planera musik till en vigsel med ett brudpar, eller öva in den avlidnes favoritlåt till en begravning. Det är allt det tysta arbete som sker med samtal i kris eller ensamhet, att någon lyssnar, att kyrkan kan hjälpa med en matkasse när ekonomin är knackig, eller vandringsgruppen för den som ingen medvandrare har.
Detta är kyrkan – en kyrka för alla!
Maria Franksson
Kyrkomusiker i Tanums pastorat
