Bertil är äldst av fem syskon och fick tidigt ta ett stort ansvar hemma på gården.
– När jag var tolv år drabbades pappa Bruno av polio så när jag var klar med skolan och konfirmerad var det arbete som väntade. Jag hade dock inte det rätta intresset så efter några år försökte jag som bilbyggare på Saab. Men det blev bara fyra månader. När våren kom längtade jag ut på åkern, berättar Bertil.
Han provade andra jobb och när mamma Ellen 1970 inte orkade längre tog han över.
– Den förste september 2000 mjölkade jag för sista gången och sålde marken. Vår son Niklas köpte den gamla mangårdsbyggnaden och är nu sjunde generationen Gedda i den.
Själv flyttade Bertil och hustrun Kerstin en kilometer bort till sin nuvarande bostad.
– Vi hade båda fått lite sämre hälsa och orkade inte som förr. Dessutom hade det behövts stora investeringar i företaget så vi insåg att det var dags att sluta. Med flyttningen kom vi en kilometer närmare soptippen . . .
Familjen drabbades av en fruktansvärd tragedi år 1987, då yngste sonen, tolvårige Ulf, omkom i en snörasolycka.
–Det hade snöat mycket och Ulf hamnade under ett snöras från lagårdstaket. Han begravdes under snön och kunde inte ta sig upp.
– Att mista ett barn är det värsta som kan drabba en familj, något man aldrig kommer över. Han var ju bara en peltonge, det finns stunder . . . , säger Bertil, men kan inte slutföra meningen då det stockar sig i halsen på honom och tårarna kommer.
Bertil Geddas politiska intresse föddes när han i ungdomen gick med i SLU. I mitten av 70-talet fick han första politiska uppdraget i Tanums kommun. Det blev sedan många år i socialnämnden, både som vice ordförande och ordförande. Efter valet 2006 upphörde hans engagemang.
– Jag fick inte fortsatt förtroende och beslutade mig då för att hoppa av. I själva verket blev jag petad, något jag såg bittert på då. Jag tyckte att jag hade mer att ge. Nu, med distans till det som hände, ångrar jag inte att jag slutade, säger Bertil.
Han erkänner villigt att han är mera bulling än tanumit. De gamla banden till Bullarens kommun finns kvar.
–Jag håller på Bullaren, Bullaren är bäst, säger Bertil, som gifte sig med Bullaretjejen Kerstin. I fjol firade de guldbröllop.
Bertil har varit ordförande i bygdegårdsföreningen och har fått diplom för sina insatser. Han har jobbat mycket i Bullaregården och ställer vid behov upp där och hjälper till. En återkommande syssla är att vara salongsvärd vid Bullarerevyns shower.
I SPF Tanumsbygden, där Bertil är vice ordförande, spelar han mattcurling.
– Det är en trevlig sport för oss seniorer. Vi spelar seriespel och i höst arrangerar föreningarna i kommunen årets DM-tävlingar i mattcurling, säger Bertil.
Han extraknäcker fortfarande som busschaufför. De två sönerna är i samma bransch, Niklas kör lastbil och Peter kör taxi.
HÅKAN SANNEBRO