Mittemellan stolar och soffor ligger en matta, utmärkt att hälla duploklossar på. Vid ett bord längs väggen kan den som vill måla med vattenfärger. Össbygårdens föreståndare Xufe Emini hämtar snabbt fram en boll och bowlingklot också. Men man kan uppfinna leksaker också. Den svarta skinnfåtöljen i hörnet visar sig vara en utmärkt rutschkana och bakom gardinerna kan man gömma sig.
Mellegårdens förskolebarn och Össbygårdens gamla är inte längre främlingar för varandra. Sedan november förra året har barnen varit på besök varje vecka på äldreboendet. De leker, äter frukt och fikar. På Luciadagen anslöt även Mellegårdens skolelever och det blev gemensam lussefika och sång.
Det skapar glädje åt båda håll
För Xufe Emini är det en dröm som gått i uppfyllelse. Hon har länge velat riva generationsgränserna och ge barn och gamla möjlighet att ge varandra ömsesidig stimulans. Men innan hon hann sätta planerna i verket kastade pandemin rejält med grus i maskineriet. Nu först har det varit möjligt att sätta planerna i verket – och hon är glad.
– Det skapar glädje åt båda håll, säger hon och berättar att personalen på Össby ser att de boende är mycket gladare när barnen varit på besök.
– Och barnen kanske inte har kontakt med gammelmormor och gammelmorfar. De kan bo långt borta.
Hon vill se att generationerna är mera integrerade med varandra i stället för att leva separata liv och det här är ett sätt.
Det er veldig koselig när barnen kommer
I allrummet har barnen snabbt hittat leksakerna och fört in en rejäl dos aktivitet.
Else-Marie Nilsson lyser i kapp med den orange tröjan.
– Det er veldig koselig när barnen kommer. Jeg elsker små barn.
– Jag fick tvillingar, jag, en pojke och en flicka, berättar hon och lägger till att de ju är vuxna nu och har egna barn.
Men, precis som Xufe antar, är det inte alltid man som gammal I Näsinge kan träffa barnbarn och barnbarnsbarn. Else-Marie har sina i Tyskland, inte på lagom avstånd för en stunds förmiddagslek i januari. Det kan möjligen bli ett sommarbesök.
Jag har spelat både bowling och handboll
Saga Hertlid och Monica LIndén räcker en boll mellan sig, rakt över generationsgränsen. När bollen gått vidare till sexårige Isak Olsson finner sig Monica snart involverad i en kastlek. Hon har handlag med bollen.
– Jag har spelat både bowling och handboll, berättar hon.
98-åriga Olaug Ryhammer studerar en stor rosa låda för duploklossar som placerats i hennes knä av ett barn och ett samtal om lego kommer igång mellan henne och Frida Wallin, som jobbar på Össbygården.
– Man kan nästan inte tänka sig att vi också har varit så små, säger Frida en stund senare till dem som placerat sig i soffan och får nickar till svar.
Barnen kan vara med och odla och granngården har hästar
Besöket innebär stimulans och nya samtalsämnen, även mellan personal och boende. Xufe Emini vill utveckla samarbetet vidare.
– När det blir varmare ska vi ha mera organiserade aktiviteter ute i närmiljön, säger hon.
– Barnen kan vara med och odla och granngården har hästar.
Vad det beror på Else-Marie Nilsson, 94, kan det gärna bli utelek tidigare. Hon har åkt mycket skidor i norska fjällen och lovar snabbt att lära barnen åka skidor om snön kommer.
– Jaa, säger hon och visar med en snabb rörelse hur hon för stavarna över snön.
– Varför gjorde du så, frågar Monica Lindén, som uppmärksammat förskolläraren Ann-Cathrin Nilsens gest under hakan när hon sjöng Små grodorna för Saga.
– Det är kommunikation. Små barn kan förstå tecken innan de kan tala så vi gör alltid tecken också när vi pratar med dem, förklarar Ann-Cathrin.
Det är dags att gå tillbaka till förskolan. Ann-Cathrin passar på att vidarebefordra Kristian Ryhammers synpunkt: Det är bättre, ger en mer nära kontakt, att träffas i allrummet i stället för i matsalen.
Xufe håller med.
– Vi ska få nya soffor. I dag ställde vi dit en soffa från kontoret.
Läs också om Xufe Emini: Hon brinner för alla människors lika värde
