Mannen liknar en uggla. Klädd i svart slängkappa och med en mås på axeln haltar han omkring på ön i sällskap med en hund och en åsna. En kutig, svart gestalt, alltid omgiven av en flock skränande måsar, vilka tycks beskydda honom. Varje barn får veta att de skall akta sig för honom. En del säger att han är galen, andra att han är djävulen själv. Många är säkra på att han kan utöva svart magi. Alla vet att hans historia på något sätt är förknippad med grannön, Samson, den övergivna ön där husen står tomma och de dödas själar inte tycks kunna få någon ro.
För bokens huvudperson Gracey blir enstöringen och den hemsökta ön högst påtagliga när två svanar kör iväg henne och Daniel från dammen. I sina försök att undvika Stor-Tim, en översittare, övervinner de sin rädsla och väljer att försöka segla med sina båtar nära mannens stuga. Året är 1914, platsen är Scillyöarna utanför Storbritanniens sydvästra spets och det stora kriget närmar sig. Efteråt, när Gracey som gammal tänker på den utstötte mannen, den öde ön och den strandade valen, står det klart för henne att det är i de mest utsatta ögonblicken undren kan ske.
Michael Morpurgo är en av Englands mest framstående barn- och ungdomsboksförfattare med en rad fängslande äventyrsberättelser bakom sig. Handlingen i böckerna har ofta kopplingar till 1900-talets stora krig, till exempel Warhorse, Kensukes rike och Lyssna till månen. Vänskapen mellan människor och djur är viktiga. Mystik och folktro bidrar till spänningen.
Under högläsning av de här böckerna har jag delat starka läsupplevelser med mina barn. Nu, när de är vuxna, kan Morpurgos skildringar få mig att känna tillförsikt en dag när nyheterna på radion är allt annat än positiva. De visar så tydligt att det finns hopp även i de mörkaste stunderna, att vidsynthet leder längre än intolerans och att vi människor har förmåga att bejaka det goda inom oss själva.