En avskalad berättelse som är både vacker och varm

Vad är det som gör att man plockar upp en bok och får lust att läsa just den? Är det omslaget eller baksidestexten?

Jag vet inte varför jag blev så inspirerad och tog hem denna bok. Det gula omslaget med talgoxar är väldigt vackert, men vare sig författaren Eva Meijer eller huvudpersonen Len Howard var kända för mig. Inte heller fåglar faller inom mina intresseområden. Men ändå var det något som fångade mig.

Vad är det som gör att man plockar upp en bok och får lust att läsa just den?

Fåglarnas hus av den nederländska författaren Eva Meijer är en roman som bygger på Len Howards liv. Len, eller Gwendolen som hon egentligen hette, föddes 1894 och växte upp i England och Wales. Hon var en talangfull fiolspelare och redan som barn var hennes intresse för fåglar stort. Dessa två intressen kom att dominera hela hennes liv. I en tid då de flesta unga flickor förväntades gifta sig och bilda familj valde Len en annan väg. Hon fick, efter en del övertalning, flytta till London för att utveckla sitt fiolspelande på konservatoriet. Hon spelade också i orkester under ledning av Malcolm Sargent.

Andra halvan av hennes liv kom att domineras av hennes fågelstudier. I fyrtioårsåldern, närmare bestämt 1938, flyttade hon ut på landet och kom att ägna resten av sitt liv åt fåglar. I hennes hus, som kom att kallas ”Bird Cottage”, stod fönstren öppna och fåglar flög in och ut som de ville. Hon fick ett nära förhållande med de vilda fåglarna i området. Hennes studier av och anteckningar om vilda fåglar resulterade i flera publicerade artiklar samt två bästsäljande böcker, varav en översatts till svenska.

Det är en intressant skildring av en excentrisk kvinna med ett ovanligt levnadsöde.

Författaren Eva Meijer har i romanen blandat fakta, minnen och fiktion. Hon har varvat de skönlitterära kapitlen med kursiverade avsnitt som bygger på Howards egna anteckningar och artiklar om fåglarna i hennes närhet. Det är en intressant skildring av en excentrisk kvinna med ett ovanligt levnadsöde. Berättelsen framstår som avskalad och det är fåglarna och Howard själv som är i fokus. Personer och händelser kring henne skymtas bara i bakgrunden.

Berättelsen är relativt långsam, men tro för den sakens skull inte att den är tråkig! Fåglarnas hus är både vacker och varm och jag fascineras av den. Jag blev själv nyfiken på Len Howards liv. Efter en sökning på internet kunde jag ta del av exempelvis fotografier föreställande henne omgiven av fåglar i sitt hus.

Linda Oderbrant