Nilshagen fick aldrig chansen i Rio de Janeiro när Dante drabbades av starförbud. På Ullevi tog hon igen allt hon missade i OS – och det med råge. De personliga rekorden radades upp, i grand prix, grand prix special och i lördagens avlutande fria program.
80,411 procent räckte till femte plats. Men det var prestationerna och inte placeringarna som imponerade mest på förbundskaptenen Jenå.
- Jag har aldrig varit med om att någon satt personbästa i alla disciplinerna i sin mästerskapsdebut. Hon är unik. Det ser mycket lovande ut.
"Då jäklar"
Nästa stora mästerskap är VM i North Carolina i september nästa år. Då ska Nilshagen, från Stockholm men Tysklandsbaserad sedan många år, och Dante vara ett ännu vassare ekipage.
- Hon har inte nått toppen än. Hon är på väg upp och domarna gillar henne. Hon behöver göra en lite svårare kür. Det kan bli ett kul VM. Då jäklar, säger Jenå.
Nilshagen om EM-upplevelsen:
- Medaljen (brons i lag) och att det har varit en fantastisk erfarenhet. Vi har lärt oss väldigt mycket. Jag är väldigt nöjd och det har varit jättekul.
Hur bra kan det här bli?
- Vi har absolut inte nått vår gräns. Jag tror absolut att det är några procent som ligger där och väntar. Det känns spännande. Vi får se vad som händer, men det borde utvecklas till det bättre och jag är väldigt optimistisk.
Ta körkort
Redan nästa vecka väntar tävlingar hemma i Tyskland. Sedan ska hon ta det lastbilskörkort hon inte hunnit med.
Tyskarna Isabell Werth och Sönke Rothenberger gick en stenhård kamp om guldet. Werths 90,982 på Weihegold var hårfint bättre än Rothenbergers 90,614 på Cosmo.
Danskan Cathrine Dufour tog bronset på 84,561.
Patrik Kittel på Delauney var näst bästa svensk på nionde plats med 77,350 procent och Tinne Vilhelmson Silfvén på Paridon Magi stannade på tionde med 76,789.
Kittel vaknade med hosta och feber och alla som vet vilken effekt en förkylning har på en man förstår att han inte var på topp.
- Jag har fått något konstigt virus, har feber och känner mig lite andnödig och inte riktigt "fit for fight". Så under omständigheterna var det bra.
Att inte komma till start fanns inte på kartan.
- Jag hade startat om jag så legat halvdöd. De hade fått köra mig i rullstol till hästen och släpat upp mig på den, men är man nedsatt har man inte den styrkan och precisionen för att göra en hundraprocentig uppvisning.