Plågad Sand på väg uppåt

"Kanon".

Svaret var ironiskt och det enda Loui Sand gav. Sedan vände hon sidan till och haltade vidare ut mot bussen på Stuttgarts flygplats. Hon visade tydligt att hon inte ville prata.

Frågan var den vanliga – och den logiska efter att vänstersexan hade tillbringat flygresan till VM i Tyskland med västerfoten i paket: "Hur känns det?".

Sedan dess har Sand plågats av att inte kunna prestera maximalt, kanske mer än hon velat erkänna.

"Ingen robot"

Därför betyder de avgörande insatserna i gruppfinalen mot Norge, den framtvingade stürmerfoulen på Nora Mørk och det helt matchavgörande målet fram till 31–28, oerhört mycket.

- Det gör det, herregud. Man är bara människa. Jag är ingen robot, säger kantspelaren.

- Förra VM:et tog jag en stürmer när vi mötte Holland men då missade jag det sista läget (vilket betydde att Sverige blev tvåa i stället för etta i gruppen). Det är en situation jag har tänkt på mycket i efterhand. Nu var det stürmer och ett skott som satt. Nu fick man rätta till det. Det var underbart.

"Har kommandot"

Tiden i Tyskland fram till upphoppet och det avgörande skottet mot Norge har varit jobbig.

Landslagsledningen har försökt övertyga Sand om att hon kan. De har visat videoklipp som visar att hon rör sig och hoppar som vanligt.

- Det ser mycket bättre ut än min känsla är i kroppen. Men det funkar. Jag försöker att inte tänka på foten. Jag försöker koppla bort det och jobba med huvudet för att komma upp till 100 procent, både fysiskt och psykiskt.

I åttondelsfinalen på söndagskvällen väntar Slovenien och Sand tycker att Sverige har goda chanser att ta sig till kvartsfinal.

- Vi vann mot Norge och hade inte gjort det på sju år. Men jag vet inte hur man ska se på det. Det viktigaste var att vi blev gruppetta. Att vi har kommandot nu. Slovenien känner jag ändå... Där har vi chansen att vinna. Nu ska vi gå all-in, säger hon.

Linus Schröder

TT